De tog leden över kalfjället till middagen, ett äventyr mellan fjällbyar

Det finns sätt att skapa äventyr från ingenting och din fantasi är det verktyg du behöver för att det ska hända. Äventyrslystna paret Sara och Danny bestämde sig för att ta vägen öve fjället, från en by till en annan, för att slutligen checka in på Sveriges äldsta fjällhotell, Fjällnäs, i lagom tid för middag.

Avstånd kan vara korta och långa samtidigt. Det är bara 100 km mellan de två byarna men vägarna tar omvägen runt fjället och är 300 km enkel väg. Äventyrsparet hade en bättre idé och valde att åka snöskoter till middagen och vännerna i Fjällnäs. 200 km led genom skog, på sjöar och över kalfjäll.

Klockan var 6 på lördagen när de lämnade Åre i morgonmörkret. Resten av världen sov fortfarande. En puderdröm låg framför dem och de åkte ospårad led hela vägen genom skogarna i Vålådalen. Leden fortsatte upp mot kalfjället och förbi Vålåstugorna, där inga träd växer och där naturens krafter alltid har sista ordet.

Soluppgången var mjuk och behaglig i skogen men på kalfjället rev vinden ordentligt. Vassa stenar gömde sig under is och ett tunt lager packad snö och alla tidigare mil i puder kändes långt borta. Sara och Danny tog sig envist fram i sidovinden och passerade rengärden och isolerade hus och skjul vid fjällets fot. Inga renar sågs till men vilda harar i vinterskrud gömde sig bland fjällbjörkarna och ripor flög överraskat upp framför dem till synes oändligt många i antal.

I Ljungris stannade de för en snabb paus med kaffe och energi innan de körde uppför kraftledningen till Flatruet i midjedjup puder. Fjällnäs kändes äntligen nära och en stund senare guidade ljusen från hotellet dem rätt över sjön. Det var alldeles mörkt igen. Januaridagarna är korta men en eld utanför hotellet bjöd in dem till värmen i Fjällnäs. Kvällen tillbringades med vänner, trerätters, en varm bastu och ett uppfriskande vinterbad i
en isvak.

Nästa morgon var krispig men vacker med inversion som är så typiskt för fjällvärlden. -30 grader i dalgången kändes i kinderna men ju högre upp på fjället de körde desto mildare blev vädret. Vid foten av Helags, som listats som en av världens vackraste vandringar, stannade de för lunch med den vackraste utsikten du kan tänka dig. Evigheten bredde ut sig framför dem och de såg inte ett enda mänskligt spår. Bättre än såhär blir det inte, sa de till varandra innan de fortsatte de sista timmarna hem till Åre.