Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och var först med att få de senaste nyheterna och erbjudandena.
© 2024, TOBE Outerwear
7 OKT. 2022
UTFORSKANDE FINNS I VÅRT BLOD
En av de grundläggande anledningarna till TOBE Outerwears födelse var vår passion för att utforska (och, såklart, fördelen med att ha rätt kläder för resan). En snöskoter eller skidor är optimala verktyg för att upptäcka nya platser, och det har nog inte undgått någon att detta är precis vad vår verksamhet handlar om. Men förra vintern fick vi chansen att ta en något annorlunda väg för att utforska outforskade områden.
Möt Robert Björklin och hans "Snövessla." Vi hänger med Robert en kall februarishelg i norra Jämtland där det årliga Vesslamötet äger rum. Entusiaster från hela Skandinavien samlas här en gång om året för att dela erfarenheter och utforska ny terräng med sina maskiner. Ja, du skulle också kunna kalla det en slags vuxenförskola.
Okej, men vad är en snövessla? Vesslan är ett banddrivet fordon som styrs med en ratt. Motorn är en bensindriven VW 1600cc industrimotor, mycket lik den i en klassisk VW Bubblan. Vesslan tillverkades i södra Sverige av AB Westeråsmaskiner från 1957 till 1981. Företaget producerade främst jordbruksmaskiner, men en av konstruktörerna sägs ha utvecklat ett banddrivet snöfordon för att ta sig till sin fjällstuga i norra Sverige under vintern.
En prototyp skapades, och företagets ledning beslutade att satsa på produkten och starta en större produktion.
Under åren har de flesta tillverkade vesslorna exporterats till den amerikanska armén, den kanadensiska telekommunikationsmyndigheten, en ökenmodell för Afghanistan, och en pistmaskinsmodell för vinter-OS i Sapporo. Efter att produktionen lades ner 1981, upphörde även tillverkningen av reservdelar till stor del, men det finns fortfarande några maskiner kvar idag.
Så vad är det med den här historien, kanske du undrar?
Robert var en av de lyckliga som fick tag i en sådan här bit historia. Det här var ingen kopia utan en originalvessla från modellåret 1977, som under sin livstid tjänade som skolbuss för barn på en avlägsen ö i Nordnorge. Vesslan såldes gratis mot att den transporterades bort från sin dåvarande ägare. Robert hoppade in i bilen för att hämta sin skatt i Alta, Nordnorge, en solid 19-timmars bilresa från Roberts hem i södra Sverige. Vesslan stod fortfarande kvar på ön i Norska havet, och sjöfrakt behövde ordnas. Vid ankomsten till hamnen i Alta möttes Robert av en glad sjökapten. Något fattigare efter att ha betalat för sjöfrakten, fick Robert vad som såg ut som två larvband och en tom hytt.
Livet nära de salta vattnen vid den norska kusten hade tydligt tagit ut sin rätt på Vesslan, och Robert insåg att han stod inför en stor renovering. Det faktum att maskinen inte hade använts på 20 år kunde ha setts som en varningsflagg för en vanlig dödlig, men för Robert var det bara en "rolig utmaning," som han säger. Väl hemma insåg Robert alltmer att hans resa till Alta främst hade medfört mer skrot till gården, eftersom Vesslan var i så dåligt skick. Chassit och motorn kunde räddas, och en nästan ny kaross hittades gömd i svärfars lada. Snacka om att vinna på lotto! Därefter började ett år av långa kvällar i verkstaden. Vesslan fick en totalrenovering från topp till tå. Genom kontakt med entusiaster på Facebook hade Robert turen att hitta några mycket behövda reservdelar, vilket gjorde att han kunde ha en körduglig maskin till vintern.
En kylig morgon i februari möter vi Robert i Ljungdalen. En liten fjällby i mellersta Sverige nära den norska gränsen. Det är äntligen dags för första turen, och vi alla är spända på att äntligen få lägga tassarna på denna till synes magiska upptäckarmaskin. När vi lastar av från trailern, svävar våra tankar iväg till hur många spännande resor Vesslan kommer att ta oss på, och det är allt vi pratar om. Men våra dagdrömmar och jubel avbryts snabbt när en kall och tjurig VW-motor från 1977 vägrar starta.
Med några svordomar och smutsiga händer får vi äntligen igång Vesslan. Samtalen återupptas om vintercamping på fjället, var vi bäst kunde spänna fast skidorna, och hur oändligt långt ut i vildmarken denna "drömmaskin" kan ta oss. När vi kliver in i förarhytten tänker vi fortfarande på hur varmt och bekvämt det här ska bli. Hur fantastiskt att småprata med vännerna medan vi reser genom otrampad snö och vackra landskap. Trots allt, Vesslan har plats för upp till 6 personer inklusive föraren. Vi möter upp med de andra entusiasterna vid "Ljungdalsvesslornas" årliga möte. Solen skiner och till synes lite kan gå fel.
70 kilometer avverkas under dagen, och alla vesslor utsätts för vad vissa kanske skulle kalla ett hårt test. Det är faktiskt imponerande hur bra Vesslan tar sig fram i snön. Men visionen om en bekväm resa med trevliga samtal i den varma hytten bestod istället av öronproppar, en överväldigande doft av avgaser som krävde att bakdörren hölls öppen, och en ryggrad som skulle ha önskat sig mer av AB Westeråsmaskiners fjädringsväg. Men ingen bryr sig om de små bakslagen i vår vision av Vesslan. Det man också måste räkna med när man kör dessa fordon är att ett par haverier är helt normalt och kräver hög mekanisk skicklighet och tunga verktyg för att fixa. Men för den här gruppen verkar en 70-kilometersresa med ett vintagefordon från 1977 gå smärtfritt förbi.. Alla 27 vesslor klarar hela turen.
Nämnde vi att några deltagare till och med hade med sig reservmotorer och en svetsmaskin på resan? För i det stora hela är det ju upplevelsen som räknas, eller hur?